Efter två hoppass i helgen tyckte jag nog att hästen skulle vara mör nog för ett dressyrpass imorse. Ordentligt med uppvärmning i skritten medan jag släppte ut resterande hästar i hagarna. Men där kom förhoppningarna på skam. Första 15 minuterna gick för jävligt. Jag såg mer av hans pannben än öron kändes det som. Han var tittig och ofokuserad. Sedan började det släppa sakterligen men då passade personalen på att blöta spångångarna i stallet genom att slå igång sprinklersystemet i taket, round 2 i tittighet och studsande. Jag fattar inte var han fick energin ifrån så tidigt på morgonen... Efter lite mer än 60 minuter kändes han ok om jag höll mig i bortre delen av ridhuset så han slapp titta ut i stallet (13 år, snart 14 år gammal). Vi har börjat lite med tramp på skoj och det var väl det enda positiva med att han var lite uppjagad. Den träningen gick rätt bra. Efteråt så skrittade vi av i skogen så att Dino (hunden) också fick vara med. Erik har heroiskt tålamod med Dino innan vi tar oss iväg då det är ett konstant skuttande och vovvande runt hans hovar. I skogen var det dock inte mycket energi kvar så jag hoppas att jag lämnar över en rastad häst till Malin när det blir hennes tur att sätta sig upp imorgon.