Det står en björn i hagen. Han är rätt lik det som en gång var min häst. Han har också ett hjärta i pannan. Det är dags att klippa bort all päls... Suck, det känns bara så jobbigt. Gud vad jag saknar hippo just nu. Värmen, bekvämligheten och Elle (framförallt Elle - så hon kunde klippa honom istället för mig).

Eftersom jag jobbade till 18 ikväll blev det en sen ridtur. Försökte rida lite i en av hagarna men eftersom gräaset är så blött är det lite lömskt när man inte har broddar. Det gick sådär, plus att erik har stora problem att lämna sin hjärtas dam ensam i hagen. De har nu fått flytta upp i sina vinterhagar och det blev sorg och förtvivlan när jag tog in erik de tio metrarna som skiljer hans box från hagen. Det är som om ens häst är 14 människoår och inte hästår...

Kvällen kan sammanfattas med att han har fått en timmes kvantitativ ridning. Ska föröska få lite mer kvalitativ motion imorgon då jag drar in honom till ridhuset igen och gör ett nutt försök att skutta lite. Återkommer om vi lyckas.



Som han borde se ut