Kanske inte alltid är jättebra? När jag hoppade i onsdags så var det lite avaktande på hinder och så när jag då åkte in för ett dressyrpass så slog det mig plötsligt att detta har jag ju varit med om. I höstas fick jag rida ut och skena runt i skogarna i Huddik när Erik var alldeles för lydig för att jag skulle kunna rida på  hinder. Nu har jag samma känsla igen. Jag vill helt enkelt ha lite hjälp med sug mot hindret men när han blir såhär så går han bara och väntar på att jag ska berätta hur vi ska göra. Det är fantastiskt i dressyren men inte i hoppningen. Inte för mig iaf.

Så förhoppningsvis trillar det ner lite mer snö så att det inte är slut på utegalopperna än. Så får vi se. Men samtidigt vill man ju ha en lydig häst. Men jag kanske helt enkelt är lite för dåligt?


Lydig liten häst?