Nu har den fyrbenta aklimatiserat sig rätt bra. Så pass bra att han kaxar sig lite när vi är ute och rider och tycker att han är rätt stursk när han möter alla farliga soptunnor och snöskottare. Jojo... Sen har det pga mörkret och kylan blivit väldigt mycket uteritt och inte så mycket trimmning, vilket har börjat sätta sina spår. Försökte ilördags trimma lite på banan men med min förkylning hade jag inte mycket att sätta emot då han var seeg som sirap och tyckte att det var allmänt jättetråkigt att springa runt på banan. Så därför tvingade jag ut medryttaren istället på söndagen för att göra skitgörat och fick kommentaren " stel som en planka". Men nu är det ju nära tills vi ska åka på jullov och stå 2 v vid ridhuset. Då blir det andra bullar för herrn...

Idag passade jag på att styrketräna lite i djupsnön ute på en gräsplätt. Det blev i alla fall så att han fick flåsa. Men formen var det väl lite si och så med. Han vill gärna titta på annat och det finns rätt mycket att titta på nu när han står mitt i en by.


Så här såg det ut på vår ridtur för en vecka sen... -18


I förrgår...utsikt över sandöbron


Preasly 1,5 år... översnöad



På onsdag bär det norrut! Har hellre kallt än snöstorm.
Men om man får vara petig så behöver det väl inte vara -25? Kan det räcka med -15?

Huvudsaken är att man inte slutar som sambon - vilken fick ragga upp en traktor eftersom han slängde in bakkärran på BMW:n i en driva när han passerade den ökända Gålåbacken. Men då fick jag ju rå om honom en natt till när han inte tog sig hem!