Broddhelvetet närmar sig..

Insåg att dagarna är räknade tills jag kommer att måsta utstå den årliga plågan som varje norrländsk hästägare tampas med minst 1 gg/år. Igår rapporterades det -8 grader i hemstaden. Det är väl bara att ge upp och sätta på skiten. De år jag lyckats tajma ihop broddningen och byte av skor är höjdpunkter i mitt liv! Annars är det alltid MINST en och en halv timme till att pilla ut grus och annan skit som envist bosatt sig i hästens skor.Jag vet att det finns pluggar, men jag har inte tyckt att det fungerat. I år såg jag faktist dock en grej som jag ska prova tills nästa år. Det var enkelt med skumgummipluttar som man köpte billigt. Funkar kanske bättre än bomull och plast? 

Mot Vintern!


Träningsprogram

Nu när säsongen är över så har tankarna börjat vandra så smått på nästa. Ock såklart, upplägget dit. Förra vintern tränade vi hoppning 1 ggr/veckan + ett pass markarbete. I vinter har jag inte samma ekonomiksa möjligheter att träna för tränare utan får förlita mig på vänner istället. Det är tur att man står uppstallad på ett ställe där det finns mycket kompetens! Men jag funderar om jag ska försöka exprimentera lite med styrka och kondition och försöka göra ett funktionellt grundtränningsprogram fast åt häst under dec och januari. Mycket styrka och grundteknik, för att sedan komma ut i en konditionsfas i februari och förhoppningsvis starta säsongen i mars. Var på en föreläsning förra veckan om just detta träningssätt men för humansidan och det var mycket intressant. Återstår bara att se om man kan klura ut bra övningar...

Nya ridvägar och bra lokalsinne

Idag var det milt väder och uppehåll så jag passade på att rida ut i skogen på en lite längre tur. Kändes som om han borde få galoppera igenom kroppen efter helgens bravader. Hittade till min förtjusing lite nya vägar som till och med gick att rida runt(!) så att man slipper vända. Det kanske inte låter så stort men det är det :) Det är lite roligare att rida om man inte hela tiden behöver stirra på samma miljö hela tiden. Det enda problem är väl att miljöerna är ganska lika och det var ett antal stigar som korsade varandra så lokalsinnet fick sig också en träningsrunda. Det är verkligen nackdelarna med sandhed. Det finns inte mycket landmärken som man kan ta riktning på. När jag flyttade hit så var det inte bara en gång vi var ute och snurrade helt utan koll på vart vi var... men åter till dagen... Erik var rätt pigg och skuttade på. Kanske dock inte helt fokuserad och rätt hård i munnen. Det var inte dirket dressyrform. Men idag orkade jag inte bry mig utan vi hade en trevlig tur!

Sundsvall 24-25/10

Så åkte vi då till Sundsvall för säsongens sista tävling. Erik fick tillbringa de sista milen i transporten i totalt mörker för min transportbelysning ville inte fungera. Men det överlevde han och vi kom fram i ett stycke. På lördagen red jag två klasser (efter lite beslutsångest). Jag ville helst rida 1.30:n men det kändes lite saftig att rida den som första klass. Så jag hoppades att han skulle orka både 1.20 och 1.30. I 1.20 var han riktigt fin men lite spänd. Vi 0/0:ade och placerade oss på 3:a. Så inför 1.30 kändes det bra. Dock när jag började rida fram så kände jag att han inte riktigt svarade på mina hjälper utan stumnade lite. Så jag försökte att hoppa fram så lite som möjligt, Men han var otroliogt fin i sprången. Vi kom in på banan och de två första hindren gick rätt bra men sen glömde jag vägen på andra linjen och red på istället för att bromsa och vända så Erik hade ingen chans att lyckas rycka upp benen. Sen började hans krafter tryta och inför sista linjen så var det en tajt sväng till en trippel som jag försökte ta ut vägen på men det fanns inget tryck alls i honom mot hindret. Jag tror han hade tänkte stanna men ändrade sig i sista sekund och hoppade nästan stillastående, räckte såklart inte över och landade på bakbommen... Så jag fick lägga en volt för att komma på de två sista hindren. Vi fick totalt 16 fel men jag är ändå nöjd med vad han presterade och han ställde verklig upp fast än han var supertrött. På söndagen red jag bara en klass, 1.20bed A:0 för att han skulle få ta det lite lugnt. Han kändes lite trött men dock piggare än i 1.30:n. Jag bestämde mig för att inte svänga så snävt utan försöka ha ett bra tempo istället och inte flyta ut i svängarna. Det lönade sig och vi vann! Kul sätt att avsluta säsongen på. Förhoppningsvis kan jag lägga ut lite bilder snart :)


Erik, laddad inför tävling!


I väntan på årets sista tävling...

På fredag bär det av mot Sundsvall och årets sista tävling. Det blir rikigt roligt och jag hoppas att Erik pallar att gå två klasser på lördagen. Förra gången vi reste var han väldigt trött men då åkte vi betydligt längre. Ända ned till Gävle. Jag hoppas att någon som jag känner som ska till sundsvall tar med sig kamera, så jag får mina rundor filmade. Snälla Erica Sjöström har innan filmat de rundor som vi varit på samma tävlingar som och vissa av dem ligger ute på Vimeo.com om man söker på Anna och Erik. Från senaste tävlingen har vi inte ens bilder, vilket jag brukar vara ganska bortskämd med då vi är en fotointresserad familj.
Denna bild är nog 1 år gammal från Umeås nationella tävlingar. Jag hoppas kunna åstakomma något aktuellt material snart!


Äntligen!

Så lossnade det! En lite stel inledning i 1.20 med 4 fel ( på ett hinder som jag tyckte vi låg helt rätt på...). Sen gick han felfritt resten av banan men var lite ofokuserad och stum i handen. Tyvärr avgjordes KM:et i den klasen så vi fick inte chansen i år att slåss om placeringarna. Men det kanske var bra för att då hade han energi kvar till 1.30:n som han var superfin i. Det känns nu först som om jag lärt mig hur vi både behöver ladda inför klassen och hur jag ska matcha honom på framridningen.  Han var alldeles lagom blandning av spänd och avslappnad när vi kom in på banan. Sen vågar jag inte riktigt vända så snäva svängar än i omhoppningarna men jag försökte gasa på lite iaf. Men en 3:e placering blev det i en i övrigt helt URfdominerad prisutdelning. Så nu är det omladdning inför Sundsvall till helgen!

Dan före dopparedan...

Efter att första tävlingsdagen var slut bestämde jag mig för att kontrollhoppa några språng inför imorgon. Det hann dock bli rättt sent innan vi var klara så Malin fick rycka in och rida fram. Sedan satt jag upp på en pigg och taggad häst som hoppade kanonfint. Lite stark i handen bara men det kände verkligen bra! Ingen höjdrädsla alls faktiskt... Nu längtar jag tills imorgon!

Rastning!

Tillbaka till storstaden och hästen som har MYCKET piller i hjärnan just nu. Hans "novemberspöken" som brukar komma och hälsa på. Idag så har ju tempraturen varit på plussidan som tur är så att vi kunde rida ut och ta en ordentlig galopp. Mycket välbehövligt och efter 40 minuters galopperande så slappnade han äntligen av! Förhoppningsvis så har han rastat av sig tillräckligt så han kan fokusera på söndag då det är dags för tävling igen! Han ska gå två klasser. 1.20 med klubbmästerskap och 1.30. Det blir en bra genomkörning inför sundsvall helgen efter...

_



Frostnätter - nu kommer den! (vintern alltså)


uppe med tuppen...

Imorse var vissa uppe tidigt och släpade sig iväg på kollegan Katarinas core-pass start 06.45. Duktigt tycker jag! Sedan basket med medföljande fläskläpp som tack för bristande uppmärksamhet. Kvällen ska dock avslutas i lugn takt med hundpromenad i mörkret med mörkrädda hundar.


Mattemotion

Nu när hästen och jag befinner oss i olika städer så är det ett bra läge för mig själv att hålla igång min egen träning. Dagen började med cykling till jobbet för att sedan övergå till deltagande under en basketlektion. Kanske bör nämnas att basket inte är min starkaste sida och det blev mer teknikträning än konditionsträning. Efter hemkomsten bestämde jag mig därav för att ta en löprunda. i våras kom jag igång ordentligt med löpningen och var rätt nöjd med min kondis men därefter har det gått i cykler. Nu har det varit en svacka igen men mening är ju att jag ska kunna springa ett par kilometer utan att falla ihop. Denna löptur blev dock en smula längre än beräknat då jag och min mammas hund hade lite olika åsikter om tempo och vägval. Efter lite jagande och lockande kom i dock alla hem tillslut. Återstår bara att se om jag får mig ur sängen imorgon.

det var då...


Dressyr eller nåt...

Efter två hoppass i helgen tyckte jag nog att hästen skulle vara mör nog för ett dressyrpass imorse. Ordentligt med uppvärmning i skritten medan jag släppte ut resterande hästar i hagarna. Men där kom förhoppningarna på skam. Första 15 minuterna gick för jävligt. Jag såg mer av hans pannben än öron kändes det som. Han var tittig och ofokuserad. Sedan började det släppa sakterligen men då passade personalen på att blöta spångångarna i stallet genom att slå igång sprinklersystemet i taket, round 2 i tittighet och studsande. Jag fattar inte var han fick energin ifrån så tidigt på morgonen... Efter lite mer än 60 minuter kändes han ok om jag höll mig i bortre delen av ridhuset så han slapp titta ut i stallet (13 år, snart 14 år gammal). Vi har börjat lite med tramp på skoj och det var väl det enda positiva med att han var lite uppjagad. Den träningen gick rätt bra. Efteråt så skrittade vi av i skogen så att Dino (hunden) också fick vara med. Erik har heroiskt tålamod med Dino innan vi tar oss iväg då det är ett konstant skuttande och vovvande runt hans hovar. I skogen var det dock inte mycket energi kvar så jag hoppas att jag lämnar över en rastad häst till Malin när det blir hennes tur att sätta sig upp imorgon.

Häradsbetäckaren

Erik har alltid uppskattat att få gå ihop med andra hästar. Fram till i veckan hade han också sällskp av ett trevligt sto. Det har han tyvärr nu satt stopp för alldeles själv. Efter 10 år som kastrat pockade tydligen instinkten på och han hade enligt vittnen gjort flertalet försök att säkerställa ättens fortbestånd. Enda resultatet blir dock en tråd i hagen som ska separera turturduvorna, samt betydligt mindre yta att röra sig på. Bra gjort!


_


Dags att skärpa sig!

Nu har det varit alldeles för slappt från min sida i ända sen nederlaget vid SM. Dags för skärpning. Sagt och gjort så rivstartade vi efter min senaste hemkomst med två hoppass i rad. I går (efter att de just gjort en djupharvning i manegen) och idag. Fredagen var väl inte vårt mest lyckade pass. En oriden häst med för mycket vila och skogsridning i bagaget gör att man får ligga som man bäddat. Vi hoppade bara lite enkelhinder och rullade lite på volt på ett räcke. Det räckte i det djupa underlaget. Eftersom det har hunnit växla om till mer eller mindre vinterkyla medans jag varit borta har det också resulterat i att hästen ser ut som en björn i pälsen. Trots att det inte är allt för länge sedan vi klippte bort allt hår. Så det tog inte lång stunde innan hästen var rejält svettig. Så inför dagens pass så visste jag vad som väntade och valde att fuska lite och rida fram på gramantygel. En något mjukare häst gjorde ändå inte att jag kände mig så mycket mindre ringrostig. Vi hoppade några bra övningar som Elle luskat fram och höjde sedan upp ett räcke för att få lite höjdträning som både hon och jag behöver. För min del så känns det att jag inte hoppat på ett tag nu. Måste få bättre flyt inför nästa helgs tävling. Vi avslutade med en styrketräningsseria med både studs och oxrar i. Det gick dock mycket bra och äntligen flöt det på lite mer. Men imorgon måste det nog bli ett nytt slagsmål med klippmaskinen...

Frihet...


Frånvarande matte..

Efter att ha jobbat i tre dagar och lämnat över det mesta av ansvaret till min snälla medhjälpare väntade en sen stallkväll med lite tömkörning och sedan ytterligare tre dagars frånvaro då jag, sambon och vår andra fyrbenta familjemedlem Dino tog bilen och åkte upp till Marsliden. En härligt avbrott men lite skuldmedveten var jag då jag sent på måndag kväll rusade in i stallet för att ta en liten barbackatur och klappa lite på den stackars pållen. Nu har jag nämligen lämnat honom i ytterligare tre dagar för arbetet som tillfälligt ligger på annan ort. Tur att han haft underhållning i helgen men Malin. Dock visade han inte riktigt upp sig lite fint inne på dressyrbanan som han gjorde på framridningen. Lite spänt och några misstänksamma ögonkast på domaren var han tvungen och prestera. Men förhoppningsvis blir det fler försök om inte Malin blev helt avskräckt...

RSS 2.0