Medans vi har varit borta har termometern viast mellan -25 och -30 grader. Det betydde att min bil var relativt djupfryst. Jag hade dock varit lite smart och kollat glykolen innan jag åkte. Den visade -15 så jag tömde ut lite av den gamla och fyllde på med ny 50/50 blandning. Igår då när jag skulle ut och åka med min kära bil så var det med viss misstänksamhet jag startade den och lät den gå ca en kvart på tomgång innan jag sakta rullade iväg. Det gick rätt bra i ca 6 km. Den sista dock... Eftersom jag var skeptisk höll jag ett öga på tempmätaren och just som jag började slappna av så small det till och den slog över till RÖTT!!!

Satans jävla volvo -den kokade!

Det var bara att stanna vid kanten, såklart stannade den vid typ smalaste delen av vägen utan möjlighet att köra av. Efter lite fumlande hittade jag varningsblinkersen (saaben var mycket mer logisk) och gick ut och öppnade huven. Det var iaf inte så mycket ånga. SUCK, fram med mobilen för att ringa till morbror Jonas - han svarar och jag hör -pip,pip,pip
mobilen håller på att dö så jag skyndar att fråga om jag kan köra de sista 500 m till Hippo, han avråder, jag svär. På den sista lilla batteritiden hinner jag ringa min kära stallkamrat Maria och be henne komma försent till sin egen middagsbjudning och istället stanna på vägen och bogsera mig. Tur att man har världens bästa stallkamrater för hon dyker upp som den räddande ängeln.

Vid det här laget är jag ganska kall, trots skoteroverollen. Då dyker nästa problem upp. Vart i h-vete fäster man bogserlinan på min bil. Jag ligger under bilen och förösker se något, vad som helst som kan påminna om en krok eller ett fäste. Ingenting... Maria försöker, inte heller hon har någon framgång. Jag ringer Jonas från Marias telefon och frågar (skriker) i telefonen vart det är meningen att man ska leta på den ..... bilen. Han råder mig att sparka på spoilern (vilket inte säger mig nått) Där skulle det tdligen vara en lucka. Han föklarar vad spoiler är och vi lyckas hitta en lucka som  dessvärre sitter fast. Tillsut lessnar jag, hittar en borr i bilen och bänder upp eländet. Dock ser varken Maria eller jag någon krok...
Maria hittar något som verkar vara stabilt så vi snurrar bogserlinan runt den delen och jag deklarerar att vi kör och ser om hela bilen eller bara motorn följer med. Nu är jag ordentligt kall efter att ha fått fumla runt utan vantar i -27. 

Hela bilen rullar iväg och Maria är ett proffs i bogsering och lyckas sicksacka mig in till en p-stolpe så att jag kan koppla in motorvärmaren. Tack tack tack!

Efter den upplevelsen fick jag tillbringa resten av kvällen på stallet tills jag kunde lifta hem med Elle. Tur att Erik är söt iaf och att han har skött sig med Veronika. Jag tömkörde honom i stora ridhuset och tog mig själv på en liten motionsrunda, vilket är mycket välbehövligt efter en semester med massor av god mat. Nästa tömkörning ska jag nog skippa fleecelångkalsongerna. Det Ångade om mig efter två varvs löpning efter en mycket pigg Erik.  

Idag fick jag återigen utnyttja Maria och jag lånade hennes bil ut till stallet. Han skulle gå ett lugnare pass idag så jag tömkörde honom igen och försökte få honom låg och avslappnad i formen. Det gick rätt bra. Imorgon blir det markarbete/hoppning okristerligt tidigt igen. Ridhuset är bokat för körning hela dagen så det är bara att stiga upp :) 
Som en sol!
   

Is - där den hör hemma!